Jag måste bara berätta vad som hände igår när jag körde hem ifrån jobbet. Jo på vägen hem så ser jag en gammal klasskamrat till mig som går ute i regnet med en stor stor idrottsbag på ryggen och jag tyckte så synd om han att jag vände om och frågade om jag kunde köra han hem, eller vart han nu var på väg. Så han hoppar in i bilen och vi börjar prata. Då berättar han att han är på väg hem efter ett litet projekt som han försökt utföra. Det är detta projektet som jag måste berätta för er. Hans projekt gick nämligen ut på att åka till en stuga och stänga in sig där för att se hur man reagerar på att leva ensam med ingen kontakt med omvärlden. Så han hade helt enkelt packat lite grejer stuckit iväg till en stuga, utan att berätta för någon att han hade tänkt att i princip gå upp i rök en hel månad. Snacka om att mina föräldrar hade vart oroloiga om det var jag.
       Nu var det så att han hade blivit helt tokig, han sa att han trodde att han var helt förberedd på hur det skulle vara att sitta ensam en hel månad och bara meditera. Men han hade inte klarat det. Efter en vecka hade han beslutat sig för att ge upp och det är helt enkelt då jag kom och hämtade upp honom. Helt blöt, orakad och väldigt besviken på att hans lilla projekt inte funkade. Han berättade också att han har skrivit en bok som han skickat ut till fem olika förlag och att han planerar att skriva en till. Dessutom hade han pluggat ett år i lund, men det var för förutsägbart att plugga i vår ålder enligt han så det kunde han ju inte fortsätta med. Och där satt jag och lyssnade på alla hans bravader och när vi väl är hemma hos han så kommer han med den fina kommentaren; kan du inte ta och hänga med in?
      Men där avslutade jag vårt samtal, jag kännde att min dag hade vart lång nog och att vi troligen inte hade haft så mycket gemensamt ändå. Så sen åkte jag helt enkelt hem!